Kvacksalvarna är romanen om min mors släkt och förfäder, en berättelse som utspelas under en tidsrymd av cirka 150 år i byn Brattliden, belägen några mil utanför Skellefteå i Västerbotten.

Det är en berättelse som tog mig mycket lång tid att skriva och som jag började samla material till redan i tonåren, även om jag naturligtvis då inte kunde veta att det skulle bli en roman. Boken har sin grund i min mors och mina släktingars berättelser, uppsnappade när tillfälle gavs, men bygger även på omfattande forskning i bygdens historia.

Redan i skolan gjorde jag ett specialarbete om byn Brattliden, min mors hemby. Jag kunde förstås inte veta att detta arbete, tillkommet under mina år i fackskolan, skulle utgöra underlag till en roman tjugo år senare, men så blev det alltså.

Jag mötte aldrig min morfar (han dog ett år innan jag föddes), men jag har ändå mycket att tacka honom för. När jag var i tonåren upptäckte jag en kista med gamla handlingar i en bagarstuga på morfars gård: brev, byahandlingar och mycket annat som morfar hade sparat. Dessa handlingar blev värdefulla inspirationskällor i mitt skrivande.

Kvacksalvarna handlar om fyra män: Soldaten Kruskopp (1776-1865) som grundade byn Brattliden, hans son Brattlid-Oll (1803-1864) som sedan tog över, sonsonen Brattlid-Jonke (1836-1913), samt dennes systerson Albin (1878-1950), som var min morfar. Alla fyra bendoktorer och botare som under fyra generationer förde ett gemensamt arv vidare och som på många sätt gjorde sig ryktbara. Det var till Brattliden som människor sökte sig för att få hjälp mot olika krämpor, men de fyra männen var också under sin levnad verksamma som kringresande botare, främst i Västerbotten.

Kvacksalvarna handlar om de fyra männen, men också om deras kvinnor och barn; om en bygd som jag växte upp i och som jag för alltid bär inom mig.

Brattlid-Jonke (Jonas Lidgren) med hustrun Margareta Catharina Zakrisdoter utanför hemmet i Brattliden.

Mormor Clara och morfar Albin med några av barnen.

 Min morfar Albin Nilsson, Brattliden, med den motorcykel som han ibland nyttjade under sina sjukresor.