Spanska sjukan

Berättelsen om spanska sjukan

Spanskans år & Storspovens sång

Två romaner med verklighetsbakgrund


Massbegravning av spanskans offer i Arjeplog påskhelgen 1920 (Bild ur Silvermuseets arkiv)

30 år har förflutit sedan jag skrev två romaner om den stora pandemi som kallas ”spanska sjukan”. Det var en katastrof som  i mångt och mycket påminner om vår tids pandemi Corona. "Spanskan" härjade åren 1918–1920 och nu, hundra år senare, upprepas något liknande.

Att jag skrev mina romaner har flera förklaringar. Som barn lyssnade jag till pappas berättelser om hur hans egen släkt drabbades hårt. Vi besökte gravar och såg på gamla fotografier. Pappa, född 1916, var bara några år när ”spanskan” slog till, men det som hände hans morbröder och många andra levde kvar i de berättelser han växte upp med.

När jag långt senare blev författare kom jag i kontakt med en kvinna som hette Helga Renström. Hon var bosatt i min nuvarande hembygd Malå. Helga delade med sig av vad hon och hennes familj upplevde när hon själv var en ung flicka. Hon blev Signe i romanen "Spanskans år", men hann själv aldrig läsa boken, då hon avled innan den kom i tryck.

Men hennes syskon, bland dem brodern Sune Westerlund, gav mig nya berättelser och därför skrev jag fortsättningen ”Storspovens sång”, berättelsen om vad som hände barnen efter spanska sjukans framfart. Sune berättade och följde mig också till holmen vid Uddjaure där familjen bodde 1920 när ”spanskan” slog till och förändrade allt.

”Spanskans år” och ”Storspovens sång” utgavs 1989, respektive 1991 och utgavs senare också som storstilsböcker. De finns att låna på bibliotek, men är i dag även tillgängliga som e-böcker där e-böcker finns, bland annat hos Adlibris, Bokus, Storytel, Nextory och många fler ställen.

Läs om vad som hände en utsatt familj under ”spanskan” och var rädda om varandra nu när en ny pandemi drabbat världen.


Till e-böckerna!


Foton: Åke Lundgren (utom bilden med Åke som tagits av Eva Lundgren)